onsdag 23 november 2016

Frustrationen

Innan jag fick barn hade jag oftast lust att bara skrika åt dessa människor... efter att jag fått barn har det faktiskt inte blivit ngn skillnad... jag kan bli så arg även om jag måste hålla en god min och vara professionell.

Pratar om de som överdoserar för att festa, impulsar eller vill ta sitt liv...

Jag dömer inte den som gör det och med vad.  Varsågod! Men snälla se till att ditt barn är i trygghet. Vad har den gjort för att förtjäna ditt elände? Varför ska detta barn stå där ensam i kanske mörker och sedan bli ryckt från sitt hem av någon främling? Lämna barnet/barnen hos ngn som känner barnet. Eller ta kontakt med socialen...
Men lämna inte barn ensamma för att sedan bli bortryckta av ngn främling. Livet må vara svårt och svart. Men oavsett så har du en skyldighet som förälder att göra det bästa för ditt barn. Tänk en extra gång innan du gör ngt. Tänk på ditt barn! Du behöver inte undvika att göra det du tänkt göra men snälla... sätt barnet i trygghet...

Inte för att jag tror att någon som utför dessa typer av handlingar kommer att läsa detta. Men  behövde få ur mig detta. Tröttsamt och tungt att vara arg på en främlings handling och samtidigt vara tillmötesgående och snäll. Men personliga åsikter och dömmande hör inte hit i omvårdnaden av personer som utfört dessa handlingar...

torsdag 29 september 2016

När känslan inte är bra

Jag känner mig riktigt stolt över mig själv ibland. Nu har jag verkligen börjat se till mig själv lite, går trögt men jag behöver iaf det. Det är svårt.

I våras mådde jag inte så bra, stressen över att barnen var för länge och mycket på förskolan satte djupt sina spår. Jag kom dessutom inte iväg för träning som jag verkligen mår bra. Allt stod still... kände mig rätt sliten till semestern. Efter 1 årstid... några månader bara. Första två veckorna av semestern orkade jag inte med mycket, vi var ute dagligen men hjärtat och kroppen var inte helt närvarande. Maken såg till att jag sov, han gick upp tidigt med barnen. Han såg...jag behövde repa mig.  Själviskt så tog jag emot det. Jag orkade inte kämpa emot trots att jag själv såg att han var sliten. Hade kunnat gå under helt...Men tack vare den fina tiden under sommaren så fick jag kraft att åter ställa mig upp ordentligt och fortsätta.

Nu har vardagen börjat igen. Känner att jag är ledsen fortfarande. Hjärtat känns tungt emellanåt men kanske med en 5kg tyngd istället för en 20 som i våras. Har gått ned i tid till 90% ville egentligen inte, är bekväm med att ha det bra ekonomiskt. Men dåligt har vi det faktiskt inte. Men så här om dagen så bad jag maken att också gå ned i tid. Hans långa dagar tär på hnm och på mig. Barnen får knappt träffa sin pappa.  Första saken jag kände mig stolt över. Jag sade ifrån och tänkte inte på bekvämligheter utan nödvändigt.
Vi vill ju köpa bil, men det får vänta. Vi får vänta med det ett tag till. Vi behöver må bra.

Bara den känslan hjälpte mycket... Men det ligger mycket ingrott... så får jag en vabb vecka... eller mina lediga dagar går åt att vabba... jag har det tungt på jobbet. Åker dit på tre pass med en som inte jobbar mycket, stress hemma för att få ihop det. Ja det tog hårt på mig. Så hårt att när mina föräldrar säger att en av pojkarnas mössor som jag sytt inte hittades men de visste att den var hemma... så brast jag i gråt. Inte inför dem. Utan hemma. Grät i 1,5h otröstlig tills allt bara kändes tomt. Enda känslan var att tur att jag jobbar med en bra kollega dagen efter för då får jag vara sliten. Kände mig som skräp dagen efter, men med ett leende på läpparna. Kan inte visa att jag är ledsen på jobbet, det ska inte mina sjuka patienter få bära. Det är mitt privatliv.
Mössan hittades, den var ju hemma hos dem. Men mitt sinne klarade bara inte av en sådan löjlig sak. Det blev för mycket.

Hade idag tänkt gå och träna tillsammans... Men maken är förkyld, allt blev försenat och vi kom inte iväg. Blev stressigt... började bli ledsen över att jag ännu en gång inte kommer iväg på det jag vill. Tillsammans.... det här med att inte få träffa sina barn... bet ihop och sade till maken att jag behöver detta. Kan vi träffas efter min träning innan jag ska till jobbet. För jag knsåg jag kunde dessvärre inte få båda idag, men iom träningen då orkar jag vara en gladare mamma. En mamma åt barnen. Maken nappade snabbt och jag sitter nu på bussen. Lite sting över att missa 1.5h med min familj, men jag behöver få svettas lite. Få bygga upp mig lite. Får göra den sista timman innan jobb till det bästa!

Imorgon ska jag träffa en gammal vän och på söndag ska vi på opera.  Mycket energi som jag behöver. Ska försöka tänka åter igen "jag är inte bara mamma utan en person med barn där även jag har behov". Svårt då mina kottar är så mycket av min glädje att jag har svårt att vara utan dem all ledig tid. Men behöver nog ta tag i mig själv lite också...

Oj svammel från hjärtat...Men nu ska jag lägga ner. Har kommit till gymmet!

måndag 5 september 2016

VG!

Nu är kursen jag hållt på med klar. Fick först komplettering på uppsatsen. Jag var nära på att ge upp kursen men så kom tentasvaret in: VG...

"attans om jag kompletterar så får jag Vg". Tog några veckors semester där jag totalt struntade i den helt.  Tog sedan 1.5v och satte mig lite taget med den. Betade av bit för bit.
Skickade in den.

15 arbetsdagar senare får jag svarar. Kompletteringen är godkänd. Det menas med att jag får VG på hela kursen då det är tentan som avgör. Wooooohoooo!

tisdag 16 augusti 2016

Sommaren

Sommaren har flutit på. Vi har försökt gå till gymmet 1-2ggr i veckan. Barnen har fått följa med på vardagarna.

Det vi gjort är att mestadels sprungit runt till olika parker. Vi har även varit ute och ätit med familjen, varit på grönan, dock bara badat 1 gång vid sjön, ute och lekt i skogen och varit på spårvagnsmuseet.

Under hela sommaren har vi väl haft 2 heldagar innomhus.

MiniD har börjat säga allt fler ord och Lille D pratar på så att mina öron trillar av!

Lägger in ngr få bilder som sammanfattar sommaren. På måndag ska barnen gå tillbaka till förskolan. Visserligen bara halvdagar och i 3d/v de två första veckorna.  Men detinnebär att vår 6v. Sommar ihop börjar få sig ett slut. Känns sorgligt att veta.
Allt har inte varit roligt, det är en bra trotsperiod lille D kommit in i. Men det har varit underbart! Vill fortsätta med vår härliga vardag i några veckor till!

söndag 7 augusti 2016

Stänkblödning + mens

Fick för 2d lite stänkblödning. 30d sedan ringmens.  Idag kom mensen igång 32d sedanringmens. Eller det är mer än stänkblödning men knappt mycket ändå.

Ingen mensvärk och knappt några humörsvängningar.  Men bäst av allt ingen migrän! Så tror inte jag har några höga halter östrogen. Tror inte jag haft någon ägglossning, vilket skulle förklara ovanstående symtom. Jag är faktiskt lite glad. Orkar inte med det jobbiga nu med två små. Blödningen är ok men allt det andra... så svårt att hålla igång med värk och irritation

måndag 18 juli 2016

Stänkblödning

Nu har jag haft lite stänkblödningar.  Hade nog räckt med trosskydd men använder menskoppen istället. Känns fräschare och skönare i denna värme.

Har fortfarande nässelutslag och klåda på morgnarna. Tar loratadin till natten för att kunna fixa morgnarna. Enligt en tjej från sjukvårdsupplysningen så borde jag ha ringt tillbaka efter 1v. Till mottagningen som satte in spiralen. Men kom på en sak, jordgubbar kan ge allergen effekt särskilt nässelfeberutslag. Hat ätit mängder av jordgubbar och så sker en förändring i kroppen iom spiralen... Då kan det troligt bli så här... eller jag hoppas. Så ger det en vecka till fast utan jordgubbar. Så hoppas på att ha blivit bra till på fredag.

Det är iaf lite bättre idag... Än igår...

onsdag 13 juli 2016

Urtikaria

Har fått nässelutslag som kliar. Hoppas bara det är värmen och inte spiralen. Tyvärr har detta kommit kort därefter att spiralen är satt.

Så sjukt jobbigt! Ska ge det lite tid. Tänkte försöka mig på att ringa mvc också. Har glömt bort det samt att de har haft stängda telefontider.
Annars är det rätt skönt. Men mens upphörde dagen efter att den var satt. Hade ministrimor av bruna flytningar i ca 2 dagar efter och nu är allt borta.

Hoppas det förblir så!

fredag 8 juli 2016

Spiral

Tredje gången gillt!
Med maxdos ipren, Alvedon och hög dos lokalbedövning med xylocain (20ml) så gick det! En sjukt duktig läkare som var värmande och omtänksam gjorde det hela lättare.

Var visst inte lätt. Min livmoder är så liten att skulle hon inte vetat att jag fött barn så hade hon inte trott det. Plus att livmoder halsen var så trång. Den var krökt också vilket gjorde saken svårare.
Läkaren sade att hade hon inte bedövat så hade det aldrig gått.  Trots bedövning så kändes det. Men smärtan var hanterbar.

Efteråt var jag yr, illamående och matt i ca 1h. Matt och öm var jag sedan resterande av dagen och även idag nu när jag varit uppe och rört mig lite.

Jaydess blev det. Hoppas det funkar. Så att jag slipper östrogenet som verkar ge mig migrän.
Håll tummarna!

tisdag 5 juli 2016

Ny telefon

Har införskaffat s7. Riktigt bra telefon! Blev på avbetalning men upplever ingen skillnad då vi precis betalat av våra förra telefoner. 

Kameran är riktigt härlig på telefonen. Så det lär bli en del barnbilder.

Blir nog några fler uppdateringar snart. Vi ska från och med måndag ha 6  veckor sommarlov med barnen! Riktigt härligt!

söndag 19 juni 2016

Toaletten

Lille D har sedan snart 1 år sedan varit helt blöjfri. Riktigt underbart.  Nu sedan en tid har han vågat gå på toaletten med sällskap men han sköter allt själv. Fantastiskt när en står och byter blöja. Han drar fram pallen och sätter sig. Har nu accepterat och lärt sig att hålla ned snoppen!

Senaste veckan har mini D börjar gå på toa och bajsa. Inte alla gångerna men en del utav dem. Han kan ta en i handen och dra en till toaletten. Löjligt stolt man blir!

Men framför allt... en slipper de där stinkande blöjorna :) tror mini D kommer att bli blöjfri något snabbare då han har sin äldre bror att se upp till. Men vem vet? Detta kanske är bara ngt han fått för sig och kommer att sluta med inom kort...